Jordekorrar

I julas när det var lov var vi en sväng till Skellefteå och djurvän som mellersta dottern (och mamma) är så ingick det ett besök i stadens djuraffär. Där, i en liten bur i mina ögon sett, fanns det tre jordekorrar. Det var det sötaste jag sett. Tänk dig Piff och Puff fast med svans. Kärlek vid första ögonkastet? Jaaaa! Men att ens tänka tanken på att ha dom själv. Nä. Vi åkte hem, läste på lite om dom (det lilla som gick att hitta) och sedan tog vardagen vid. Någon gång pratade vi om dom men inte mer.

Sedan kom dagen då det blev dax för en tur till till Skellefteå igen. Vi måste ju bara gå och kolla in djuraffären igen, dom kunde ju vara kvar. Och det var dom!!!! Men vi for hem igen utan ekorrar. Men nu funderade vi desto mer och dagen efter åkte Jonna och jag till Skellefteå och köpte oss varsin jordekorre. En hona och hane. Visst är dom söta. Bilden tog jag i bilen på väg hem. Ska försöka få en bättre bild sedan. Det är väldigt nyfikna djur som kommer fram till en när man sträcker in handen. Verkar ganska tama, hanen kan man hålla i. Fast han vill gärna tillbaka till buren. Jag kan ju bara tänka mig hur besvärligt det skulle vara om han smet...Hur stora är dom då? Kroppen är ca 10 cm och svansen lika lång. (På bilden syns Jonnas hand i bakgrunden) Honan är närmast kameran, det syns på öronen för hanens öron har någon ätit på. Namn? Hanen fick heta Oliver och honan fick heta Lavendel.
Men just nu mår jag lite dåligt över den stackare som blev kvar...//Pernilla